Släktträff

Som titeln avslöjar var jag på släktträff idag. Den höll till i Björklinge, där min släkt på mammas sida tar sin början. Det var rätt spännande att träffa så mycket folk med efternamnet Åstrand, då jag har märkt att det inte är så många som heter det häromkring.

De tog självklart upp det där med att Åstrandare inte kan sjunga (det är sanning, under i princip hela 1900-talet satte lärarna i ämnet "sång" streck i betyg på alla elever med namnet Åstrand utan att ens lyssna på dem. Man kan säga att vi hade ett dåligt sångrykte...
Hursomhelst måste jag bara bevisa att det inte stämmer, med denna låt som faktiskt är gjord av en i Åstrandsläkten (dock med efternamnet Falk). Han har även gjort jullåten Mer Jul, för er som inte visste det...
Här är iallafall en av hans låtar, solviolin, som han gjorde med sin polare Tomas Adolphsson typ.

Auuum

Hemma! Jag överlevde det ösande regnet med nöd och näppe, och nu sitter jag här och funderar över hur stort behov mitt rum är av en städning. Jag orkar verkligen inte, men om jag fuskar kommer jag garanterat få en sån där otrevlig "gnuggis" i huvudet av Jakob, samtidigt som han kör ordet latmask som ett mantra.

Hejdå skola, hej ruggig stuga!

Så var första skoldagen med lektioner avklarad! Började med kemi vid sisådär halv niotiden, sjukt jobbigt. På det följde engelska och matematik, men vi slutade visserligen efter det (kvart över tolv(!)) Och så kommer det tydligen vara resten av terminen, inte är jag den som klagar.

Tro nu inte att detta ska bli ett positivt inlägg, nej, jag har två saker att klaga över.
Ett: vi fick läxa i vartenda ämne! Okej, i engelska ska vi kolla in lite nyheter från BBC och sen förbereda en redovisning av dem, det är chill, och matten var det bara ett tjugotal räkneuppgifter, men iallafall! Och kemin... jag dör! Tre a4 med räkneuppgifter från a-kursen. Damn, jag kan inte sista sidan, det är nu läraren kommer att åndra att hon satte mvg på mig, usch!
Två: jag ska nu (om exakt 15 minuter, om pappas tidsplan håller), åka ut till sommarstugan och äta kräftor. Kräfor är najs, men vädret suger! Det är molnigt och kallt, det sista jag vill nu är att åka bil i en timme och sen åka båt ett tag för att komma ut till ett litet hus utan varken el eller innetoa.

Kräftpengar

Det slog mig idag att jag är helt pank. För ett par år sedan hade det gjort mig skräckslagen, för vid den tiden var jag försiktig med mina pengar och hade alltid runt tusen kronor i plånkan, men nu på senaste tiden försvinner pengarna ruggigt snabbt. Men det är inte vad som förvånar mig, utan det som får mig att höja på ögonbrynen är att jag helt seriöst inte vet vart pangarna tar vägen! Jag köper inte nya kläder, och jag har inte köpt någon ny teknisk pryl heller. Så snabbt uträknat måste pengarna gå till struntsaker, och det är inte helt okej! Jag borde skaffa ett kreditkort med begränsat användningsområde, så att det inte fungerar om jag vill köpa en skitsak.

Som ett ljus i detta fattigdomens mörker kommer min födelsedag, som infinner sig om knappt en vecka. Då hoppas jag få ihop ett par slantar, åtminstone så jag klarar av att finansiera min kräftskiva jag planerar. Det känns lite vuxenpoäng att ha kräftskiva, men jag hatar att fira mina födelsedagar, speciellt med vänner, så jag tänkte slå ihop det med en kräftskiva för att få bort fokus från själva firandet. Smart tycker jag!

Slut på sommaren

Jag ska försöka skriva ihop ett inlägg nu, trots att mina ögon är sjukt uttorkade och skriker efter att få gå och sova, samt bli av med de irriterande plastbitarna till linser jag för nuvarande använder.
Det har hänt riktigt mycket idag, men det berättar jag mer ingående om någon annan dag. Kan bara nämna kort att det var den andra och sista konfirmationen idag, och att vi avtackade vår ungdomspräst, Per, och vår allt i allo (verkligen ALLT), Majsan. Sorgligt, men fint.

Inlägget idag har ingenting alls att göra med avtackningar eller konfirmationer, utan jag vill tillägna det till den grupp människor jag träffade ikväll. De jag pratar om är tjejerna och killarna i vårt "crew", om man så vill kalla det, några av de absolut finaste personerna jag känner.
Nu låter det säkert blödigt och sentimentalt, men nej! Vi uppskattar våra vänner, det gör nog de flesta, men man är ofta dålig på att visa sin uppskattning, och det är det jag vill göra nu.
Jag är glad att vi har en så fin sammanhållning och att vi, trots att vi alla är så sjukt olika, kan hålla ihop och hitta saker vi har gemensamt. Och just på grund av att vi alla är så olika blir vi så starka, för vi kompletterar varandra. Vi accepterar varandra för dem vi är, tack för det!




För att på något sätt knyta ihop säcken hade vi en grillning tillsammans som ett avslut på sommaren, jättetrevligt och underbart!

Välkommen tillbaka Lisa

Jag tar då priset som sämste bloggare alla tider! Inte ett enda inlägg under hela juli månad? Illa! Och inte kan jag skylla på att jag har haft så särskilt mycket att göra heller, så jag får helt enkelt tro att det beror på ren lathet, eller idétorka. Lite av båda kanske.
Just nu sitter jag och taggar inför morgondagens konfirmation, det ska bli så spännande att se hur våra konfirmander klarar sig! Jag känner mig lite som en stolt förälder om jag ska vara ärlig, man kanske inte tror det, men jag är ganska lättrörd av mig. Oh yes, jag är inte stentuff alla gånger, höhö!
Elin bombar mig med förslag om vår gemensamma blogg, thecookieguardian.blogspot.com, så jag tänkte att jag skulle nämna den för er. Det är alltså min och Elins blogg där vi ska lägga ut bilder och recept på godsaker, den ska även ha en avdelning döpt the foood prescher, eller liknande, tillägnad mat. Vi har inte kommit så långt på det hittils, men är i full gång med att omsätta idén i praktiken!