Jag satt här vid skrivbordet, som så många gånger tidigare, och deppade lite över att jag precis gjort det svåraste italienskprovet i Lisisk historia. Men mitt ur blanka intet fick jag ett sånt otroligt sug efter att lyssna på Placebo, vilket jag aldrig har fått tidigare, då jag aldrig riktigt har lyssnat på dem.
Hur som helst fick detta mig att tänka tillbaka på tiden i högstadiet då skolan bara var en ursäkt för att kunna hänga med alla vänner man hade där. Tiden då man inte behövde anstränga sig i skolan, utan bara gled fram... Okej, jag saknar det kanske lite! Men jag ska inte bi ett jobbigt, sentimentalt nervvrak (inte mer än jag redan är åtminstone), så jag sätter punkt på dagens inlägg nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar