Det typiska helgfenomenet har ännu en gång infunnit sig i det Åstrandska hemmet: man har ingenting att göra, men sitter uppe ändå för att man kan, för att det är helg. Så otroligt onödigt med tanke på att jag ska jobba imorgon bitti, och ännu onödigare med tanke på att jag faktiskt är medveten om varför jag är uppe. Åh underbara ungdomstrots mot sömnen!
Alltså skönaste låttiteln: I Can't Believe That You Would Fall For All The Crap In This Song
När jag hade gjort min middag (som blev asäcklig, jag fattar inte att jag kunde misslyckas så makabert) såg jag på Black Hawk Down. Jävligt snyggt filmad och rätt okej film, men jag tyckte att de misslyckades med sina karaktärer. Det var bra skådespelarinsatser, men eftersom att det var för många olika personer fick man ingen speciell connection med någon av dem, och därför väckte filmen inte de där allra djupaste känslorna som sådana filmer faktiskt brukar kunna göra. Och som vanligt; riktigt bra soundtrack.
Edit: Jag älskar att mina inlägg alltid är så sammanhängande med en röd tråd och grejer ...eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar